Jag har egentligen inte något emot cyklister generellt, eller har jag det...? JO, jag har något emot alla cyklister. Det händer något med människor när de äntrar sin Cresent, DBS eller vad det nu kan vara. De blir liksom okrossbara kungar med övermänsklig tilltro till sig själva och sin rätt att ta sig fram. Det slår aldrig fel.
Kommer jag vid ett övergångsställe med bilen och en cyklist närmar sig så vet jag redan innan att han/hon inte ens kommer tänka tanken att stanna och släppa förbi mig. Nej, de blåser förbi Herr Gårmanskylten så att det visslar om det och fräser över de vita strecken så att de krullar sig i kanterna. Själv står jag på bromsen om det är en sån dag. Annars står bilen still eftersom jag inte vill få bilen nedsullad..
Senast idag kom det en dåre i slimmad blå träningsoverall som blåste över ett övergångsställe mitt framför näsan på mig och barnen på väg hem från skolan. Tätt efter kom en kvinna i lite makligare tempo men fortfarande samma målinriktning, att komma över till andra sidan gatan utan att behöva stanna.
Jag blev irriterad, arg, förbannad. Och slängde väl ur mig några väl valda ord och svordomar om dårar, idioter och annat som barnen egentligen inte skulle ha hört.
Då säger dottern på sitt lite tweenie-aktiga vis: "Jag hoppas verkligen att det inte var tanten du svor åt för hon är XXXXXX:s mamma!!!"
Jag: "Ehh, njaeee...jo..eller neeee...det var gubben jag svor åt. Tanten var ingen idiot..". Pinsamt fegt men inte kul om det kommer ut i skolan att jag tycker att XXXXXX:s mamma är en j..la idiot, som jag inte ens känner och verkligen inte har några synpunkter på. Annat än när vi möts i trafiken bil vs cykel.
Dottern: " Det där går jag inte på mamma..jag vet vad du tycker..."
På detta följer en lång predikan om at det absolut inte får diskuteras i skolan om vad jag sagt i bilen idag.
Undrar om ungen hinner in på skolgården imorgon innan alla vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar