Jag har letat i hela hemmet. Ringt mannen, sms:at densamme, slitit mitt hår, biti ner naglarna och svurit långa eder över varför saker och ting aldrig kan ligga där de ska.
Så låter jag blicken vandra upp på en hylla i dotterns rum. En hylla som sällan används men som satts upp för att förvara saker på som man är lite extra rädd om. Där ligger den. Mobilladdaren som har tagit halva min sjuka dag i anspråk. Den ligger precis där den ska, bör, förväntas ligga.
Undrens tid är inte förbi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar