Mannen ringer hem och ber mig i förbifarten att ladda dotterns mobil då de ska iväg i eftermiddag och verkligen behöver den. Jag vet inte om han förstår vidden av det hela..?!
1. Jag är sjuk, darrig och svag. Tar mig knappt till köket utan att drabbas av yrsel och illamående.
2. Dotterns mobil ligger inte så att man "bara tar den", garanterat.
3. Laddaren till hennes mobil är om möjligt ännu mer omöjlig att lokalisera då den kan ligga såväl hos råttan (husdjuret) som i någon väska, inslängd i garderoben, i en låda med leksaker eller någon annanstans där ingen människa på denna jord skulle komma på tanken att förvara en mobilladdare.
Jag hasar mig ur sängen och hittar mot förmodan telefonen nästan på en gång. I en låda med leksaker. Hur den har hamnat där förstår jag inte, men just därför är det där jag letar och finner. Försöker med samma strategi med laddaren och hasar, vit som ett lakan, mot byrån där "vi har våra mobilladdare", eftersom det är den mest osannolika platsen att hitta den på .
Innan jag öppnar första lådan vet jag att det är kört. I byrån från 1800-talets senare hälft som är mitt, och även borde vara mannens ständiga dåliga samvete, ligger skarvsladdar, mobiltelefoner och laddare från 1995 och framåt, solglasögon i massor, hörlurar till förbannelse (varför denna mängd??), biljetter, kameraladdare, USB-minnen och you name it. Men inte dotterns laddare, förstås.
Yrseln tilltar och jag drar och sliter i det nystan som består av allt utom det jag letar efter. Jag ringer mannen och frågar om han vet var den kan ligga. " I byrån" säger geniet och vi lägger på.
Där är vi nu. Ingen telefon betyder att mannen inte kan hämta dottern ikväll när hennes första tillfälle på nya aktiviteten är klar eftersom vi inte vet hur länge de kommer att hålla på. Jo, vi har frågat ledaren som inte heller vet, eftersom det är just första gången och lite osäkert hur mycket tid som kommer att behövas.
Känns sådär..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar